Mycket jobb på företaget under 7-8 månader p.g.a. byggnation och julförsäljning, inflyttning i nya kontor samt konferens med deltagare från Tyskland, mer än halva Sverige och Finland, har tiden inte räckt till för att planera en vintersemester. En vecka före påsk försökte jag hitta en plats med el och toalett för nattparkering av vår husbil.
Vi fick parkera utanför Skiers Inn i Limedsforsen. Vi kom upp skärtorsdag kväll och långfredag åkte jag i Kläppens anläggningar och vi stod parkerade där 2 nätter till en hög kostnad. När vi lämnade Limedsforsen påskaftons morgon upptäckte att vi hade haft både el och toa på rastplatsen 300 m därifrån vi stod parkerade. Nu vet både ni och vi detta till nästa gång.
Skidåkningen i Kläppen ger inte utrymme för några överraskningar eller extrema åkförhållande. Man pratar med varandra i liften upp och det är lite familjekaraktär över det hela. Påskafton hittade vi en riktigt trevlig camping i Stöten. Inte den campingen som ligger inne på skidområdet utan strax utanför skidanläggningen. Stöten har faktiskt några trevliga och långa svarta backar. Det var kul att åka där en dag.
Påskdagen blev det Hundfjället för hela slanten. Efter att ha åkt i Åre, Trysil och Lillehammer tycker jag faktiskt att Hundfjället står sig bra i konkurrensen. Nu när vi dessutom hittat en trevlig och välskött camping känns det ännu bättre. Jag brukar säga att vi aldrig står på campingplatser i norra Europa, men när det gäller skidåkning och fuktiga kläder måste man ha tillgång till el samt dusch och toa om man är flera än 2 personer.
Men vilken härlig vagn vår Kabe Travelmaster är. Påskdagens morgon bjöd på minus 19 grader ute och inne hade vi 24 grader varmt. Det är bara skönt att stå still på golvet och känna golvvärmen flöda. En extra värmefläkt under förarstol och en under passagerarstolen samt dessutom Webastovärmare som vi inte ens startat. Före start på morgonen kör vi ut bodelens värme till motorn som blir mjuk att starta trots kylan. Detta tack vare ett fulländat värmesystem med plattvärmeväxlare. När vi kör på vägen värmer motorn upp bodelen.
Tyvärr åker jag hem besviken på mig själv att inte heller i år ha kört Väggen. (En av de brantaste backarna i Skandinavien). Jag åkte liften upp och besiktigade backen snett från ovan 2 ggr och tyckte att det är ingenting det där. Så kommer man fram till kanten däruppe och ser ingenting av backen ner, och så fegade jag ur 2 ggr. Jag har gått backen upp sommartid och visst är den brant. Man behöver inte sätta sig ner, det är bara att luta sig lite så sitter man på backen.
Matts Torebring 
Lämna en kommentar